Undernäring

Här kan du läsa och lära dig mer om undernäring och det förebyggande arbetet för att undvika viktnedgång.

Vad är undernäring

Undernäring är en näringsrubbning i form av brist på näringsämnen som orsakar sjukdom eller försämring av kroppssammansättning, funktionsförmåga eller sjukdomsförlopp.

Ett gott näringstillstånd är nödvändigt för en god livskvalitet, för att förebygga sjukdom och för att medicinsk behandling ska ha bästa möjliga effekt.

Riskfaktorer

Undernäring som inte upptäcks eller lämnas utan åtgärd kan få allvarliga konsekvenser med ett personligt lidande och en högre vårdtyngd som följd.

  • Undernäring kan klassas som vårdskada om vården inte utför passande åtgärder för att upptäcka och behandla tillståndet.
  • Vårdskada kan också uppstå som en konsekvens av undernäring som ökar risken för fall, trycksår och ohälsa i munnen.
Faktorer som kan leda till undernäring
  • Sjukdom
  • Illamående
  • kräkningar
  • Smärta
  • Ökad eller förändrad ämnesomsättning i relation till ålder, sjukdom, organdysfunktion, kirurgi eller annan behandling.
  • Förvirring, oro
  • Svaghet i armar och händer
  • Dålig munhygien
  • Tugg- och sväljproblem

Riskbedömning

  • Riskbedömningen indikerar om en patients näringstillstånd och bakomliggande orsaker behöver utredas vidare och utförs på samtliga patienter av hälso- och sjukvårdspersonal.

  • Undernäring är ett allvarligt tillstånd som går att förebygga. Om riskbedömning utförs tidigt och påvisar risk för undernäring kan uppkomsten stoppas.
  • Ta reda på om personen har:

    • Oavsiktlig viktförlust (tecken på negativ energibalans)
    • Ätsvårigheter, till exempel aptitlöshet eller tugg-och sväljproblem
    • Undervikt, det vill säga body mass index (BMI) är mindre än 20 kg/m2 (för patienter under 70 år) eller BMI är mindre än 22 kg/m2 (för patienter 70 år och äldre).

  • Vanliga riskbedömningsinstrument för att bedöma undernäring är MNA och SKR´s patientsäkerhet - nutrition. Du hittar riskbedömningsinstrumenten HÄR.  

Kost

Här kan du läsa mer om hur du kan underlätta näringsupptaget för personen.
Normalkost
  • Normalkost är det alternativ som de flesta sjuka ordineras. Det täcker närings- och energibehovet.
  • Normalkost kan behöva kombineras med speciellt anpassat livsmedelsval och/eller konsistens eller ersättas med en specialkost.
Specialkost
  • Specialkost definieras som mat vid specifika sjukdomstillstånd.
  • Glutenfri kost, laktosreducerad kost, proteinreducerad, dialyskost och fettreducerad kost är exempel på specialkost.
  • För ordination av specialkost krävs alltid att medicinsk diagnos fastställts som motiverar val av aktuell specialkost.
Individuellt anpassad kost
  • Det finns en mängd olika tillstånd och situationer då kosten kan behöva individ anpassas med avseenden på livsmedelsval och/eller konsistens.
  • Kultur, religion, medicinering, sjukdomar, sväljningssvårigheter och allergier är exempel på faktorer som påverkar val av mat även för den som är undernärd eller som riskerar att drabbas av undernäring.
  • Ur patientsäkerhetssynpunkt är det viktigt att utforma kosten så att den bidrar till symtomlindring, ökat välbefinnande och bidrar till tillfrisknande.
  • En förutsättning för optimal individuell anpassning är ett personcentrerat synsätt.
Energi- och proteinberikad kost
  • Energi- och proteinberikad kost ordineras på indikationen sviktande aptit.
  • Kosten innebär små portioner, cirka 50-75% av en normal portion, med ett högt innehåll av energi och protein.
  • Flera mindre mål mellan huvudmåltiderna rekommenderas och att dela upp de lagade måltiderna i en aptitretande förrätt, liten huvudrätt och dessert för att öka aptiten och möjligheten att äta.
  • Kosten kan också behöva förstärkas ytterligare med kosttillägg, enteral och/eller parenteral näringstillförsel.
Konsistensanpassad kost
  • Vid uttalade munhälsoproblem kan tandläkare och tandhygienist vara behjälpliga, och vid tugg- och sväljproblem logoped.
  • Logoped kan bidra med utredning av sväljfunktion och ställningstagande till lämplig konsistens.
  • Dagar när mjuka maträtter serveras, till exempel puddingar och gratänger, kan även de som annars behöver konsistensanpassad kost äta den maten som serveras.
  • Det är viktigt att kontinuerligt utvärdera hur personens ätande fungerar. Målet är att ingen ska få konsistensanpassad kost längre än den behöver det men samtidigt att intag av fast föda och dryck ska ske patientsäkert.
6 olika konsistenser för kost 
  • Hel och delad
  • Grov paté
  • Timbal
  • Gelé
  • Flytande
  • Tjockflytande
Kosttillägg
  • Kosttillägg är ett komplement till näringsintag som innehåller tillsatta mikro- och makro-näringsämnen och ingår som en del i medicinsk nutritionsbehandling.
  • Det finns olika former: pulver som löses i vatten, flytande kosttillägg eller i pudding konsistens och olika energimoduler.
  • Den vanligaste formen är näringsdrycker, det vill säga flytande kosttillägg som har lite varierande konsistens, tunnflytande eller trögflytande.
  • Förutom energi innehåller de även protein, fett och kolhydrater samt vitaminer och mineraler i varierande mängder.

 

 

 

 

Kunskapsbanken

Här kan du läsa mer om omvårdnadsåtgärder för att förebygga undernäring

Att arbeta med att förebygga undernäring innebär att stödja personen i att själv göra det man kan och att ta tillvara på de äldres egna resurser och möjligheter. HÄR kan du få mer inspiration till det förebyggande arbetet. 

Matvanor och miljö
  • Vår aptit påverkas bland annat av syn- hörsel och och doftintryck men också av miljön och sammanhanget vi äter i.
  • Dygnsrytmen och regelbundna måltider är också viktigt för att känna hunger.
  • Matvanor är individuellt och djupt rotat. Därför är det viktigt att ta reda på den äldres önskemål och matvanor och forma måltiden utifrån det. Små detaljer kan vara avgörande för aptiten.
Ätstödjande åtgärder
  • Det är betydelsefullt att få välja mat, dryck och portionsstorlek. 
  • Trivsam och trygg  miljö utan störande ljud
  • Belysning
  • Kontraster med färger vid dukning för att se maten bättre
  • Sittställning och matbord
  • Uppläggning av maten
  • Tillbehör till maten, till exempel lingonsylt eller gelé, ättiksgurka
  • Ät hjälpmedel
  • Stöd vid måltiden
 Nutritionsbehandling

Finns det risk för att personen inte får i sig tillräckligt med mat är det viktigt att:

  • Måltiderna sprids ut över dygnet, till exempel frukost, lunch och middag och två-tre mellanmål
  • Extra mellanmål
  • Nattfastan ska vara mindre än 11 timmar. Nattfasta är den tid som går mellan det sista som äts eller dricks på kvällen och det första som äts eller dricks på morgonen nästa dag
  • Energirik dryck som mjölk, yoghurt eller välling är exempel på sent kvällsmål eller tidigt morgonmål
  • Energi- och proteintät mat

Exempel på energi- och proteinrika livsmedel är ägg, pålägg, mjölk, kött-och fiskrätter.

En smörgås med till exempel ägg och kaviar kan ge mer protein och energi än två smörgåsar med lite pålägg. Havregrynsgröt kokt på mjölk med en klick margarin blir också mer energi- och proteintät.

 

Läkemedelsgenomgång
  • Många läkemedel kan ge biverkningar som påverkar aptit och hur mycket man äter.
  • Det är viktigt att uppmärksamma, reagera och signalera till ansvarig sjuksköterska om man upplever någon förändring hos personen, till exempel illamående, diarré, förstoppning, muntorrhet eller trötthet.
  • En strukturerad genomgång ska göras minst en gång per år av de läkemedel som personen är ordinerad eller använder. Detta ska göras av ansvarig läkare tillsammans med sjuksköterska.
Viktkontroll
  • Att följa vikten är en enkel och bra metod för att utvärdera effekten av insatta åtgärder. Vägning bör ske regelbundet, helst samma tid, till exempel före frukost.
  • För personer med hemtjänst bör vägning erbjudas åtminstone var tredje månad. Inom särskilt boende vägning varje månad och oftare vid behov.
  • Viktnedgång på ½ kg om året efter 70 år kan betraktas som normalt. Mer än 1 kg ofrivillig viktminskning under en relativ kort tid 1-3 månader och som inte beror på vätskedrivande medicinering måste ses om ett observandum.
Munvård

En försämrad munhälsa kan göra det svårare att äta. Det kan bero på till exempel muntorrhet, smärta i munnen, svårigheter att tugga.

 

Läs mer om undernäring

Läs mer under Vetenskapliga referenser - undernäring 

 

 

Hitta på sidan

Kom i kontakt

Kontakta Senior alert vid frågor och funderingar.